Om berättande
Har nyligen läst en rad böcker av Maja Hagerman om 1000-talet i Sverige. En sak som fastnade i mitt huvud var berättelsen om de tre mest kända stenhuggarna på Gotland under denna tid.
Den ene kom österifrån och var influerad av Bysans och ortodox konst. Hans dopfunter har fokus på det dekorativa, det vackra. Samtidigt införde han en detalj som de övriga snart kom att kopiera: Motiven inramades av en ram, som ordnade in bilderna i en layout, som kapitel.
Den andre kom från Danmark och var mycket uppskattad av beställarna eftersom hans huvudmotiv var Jesus som härskare (sittande på en regnbåge) och kungen och biskopen som hans utsände, nästan hans likar.
Den tredje var från Gotland och kännetecknades av ett folkligt berättande, där skrönan var det viktiga.
Skönhet och form.
Budskap och kundnytta.
Berättarglädje och fabulering.
Se där en bra trio att ha i sitt berättarteam. Låna något från var och en av de tre, så blir det nog bra :-)
Den ene kom österifrån och var influerad av Bysans och ortodox konst. Hans dopfunter har fokus på det dekorativa, det vackra. Samtidigt införde han en detalj som de övriga snart kom att kopiera: Motiven inramades av en ram, som ordnade in bilderna i en layout, som kapitel.
Den andre kom från Danmark och var mycket uppskattad av beställarna eftersom hans huvudmotiv var Jesus som härskare (sittande på en regnbåge) och kungen och biskopen som hans utsände, nästan hans likar.
Den tredje var från Gotland och kännetecknades av ett folkligt berättande, där skrönan var det viktiga.
Skönhet och form.
Budskap och kundnytta.
Berättarglädje och fabulering.
Se där en bra trio att ha i sitt berättarteam. Låna något från var och en av de tre, så blir det nog bra :-)
Kommentarer
Trackback
